Vulkaner och livet

Djupt nere i dalen reser sig den mäktiga vulkanen, hög och stilla. Små gröna mossor sover gott vid dess varma, steniga fot.

Gyllene solljus vidrör den slumrande toppen. Under markytan vilar små frön i den näringsrika, mörka jorden och väntar på sin tur att få växa.

Det väldiga berget står som en tyst väktare och håller dalen trygg och varm genom den stilla natten.

En morgon mullrar den väldiga vulkanen svagt och skickar upp en plym av silverfärgad ånga mot skyn. Marken börjar skaka!

Små stenar rullar nerför de skälvande sluttningarna när berget andas ut varm luft och väcker den sömniga dalen nedanför.

En varm bris sveper över den darrande dalen medan marken rör sig och skakar, och väcker de slumrande fröna djupt under jorden.

Varm, mjuk aska bäddar varsamt in de mörka sluttningarna och för med sig rika näringsämnen från jordens inre.

Under den dammiga, grå askan känner de modiga små fröna bergets sköna värme och börjar sträcka ut sina rötter.

Kraftiga vindar blåser, men de små skotten håller sig stadigt fast vid den karga sluttningen medan vulkanens glödande krater lyser likt en varm nattlampa.

Värmen från det glödande berget ger näring åt de unga, gröna skotten. De sträcker sina stjälkar uppåt, redo att hälsa morgonsolen välkommen.

Solstrålar bryter igenom ångan, och färgstarka vildblommor slår ut i full blom över bergssluttningarna.

Vulkanen ler med sitt varma, orangea sken, stolt över att vara ett myllrande hem där liv och eld lever lyckligt tillsammans.