Rötter

Högt ovanför mossan dansar den stora eken i den varma vinden. Nedanför sover ett hemligt träd av rötter, tryggt och djupt.

Himlen färgas stormgrå medan en vild vind viner genom grenarna. Långt där nere känner det tysta rotträdet hur marken skakar.

Regnet genomblöter den mörka jorden. Djupt därnere sträcker rotträdet ut sina vedartade fingrar för att hålla grannrötterna i handen.

En kraftig vindby sliter hårt i ekens stam. Långt där nere slingrar sig rötterna hårt kring tunga stenar för att hålla trädet förankrat.

Ovan jord rasar stormen. Men därunder håller det väldiga nätverket av sammanflätade rötter stånd; tillsammans står de starka mot vinden.

Den ylande vinden tar i med en sista, väldig kraft. Där nere håller de förenade rötterna stånd, låsta i en tät omfamning som inte går att bryta.

Långsamt börjar den dånande vinden viska, och det tunga regnet övergår i ett stilla smattrande. Både högt och lågt har skogen överlevt.

Gyllene solljus bryter igenom molnen och värmer den våta skogen. Långt därunder vilar de trötta rötterna i den tysta, fuktiga jorden.

Gröna blad sträcker sig mot solen medan fåglar återvänder för att sjunga. Längre ner dricker rötterna det friska regnvattnet och känner sig starka och förnyade.

Nu när stormen har bedarrat står skogen reslig och stolt. Varje träd är tryggt tack vare den hemliga värld som stöttar dem under marken.

Eken viskar ett tyst tack till jorden. Djupt där nere vibrerar rötterna av värme, redo för vad morgondagen än för med sig.

Oavsett hur högt ett träd växer eller hur hårt vinden blåser, kommer dess dolda hälft alltid att finnas där och hålla fast.