Grottor och deras varelser

Djupt under den uråldriga skogen sover en tyst grotta. Små syrsor och sömniga salamandrar vilar på fuktiga stenar och väntar på natten.

Plötsligt sveper en varm bris genom de mörka tunnlarna. Den för med sig den söta doften av nattblommor från världen långt där ovanför.

De nyfikna grottinvånarna vaknar och sträcker på sig. Tillsammans bestämmer de sig för att följa den viskande vinden upp i det okända.

De klättrar uppåt genom slingrande, becksvarta gångar. Medan de känner på de släta stenväggarna lär de sig att lita på mörkret.

Varje ljud är högre här i djupet. De lyssnar uppmärksamt på det jämna droppandet och låter ekot vägleda sina små steg.

Plötsligt får ett kraftigt muller grottväggarna att skaka! Ett regn av småsten faller från taket och blockerar deras huvudväg.

Genom dammet framträder ett mjukt, vackert grönt sken. Små fläckar av självlysande mossa lyser upp en smal, dold stig.

De små upptäckarna hjälper varandra fram medan de klämmer sig igenom den trånga springan. Den självlysande mossan färgar deras väg i en varm och rogivande grön nyans.

Den smala sprickan öppnar sig mot ett enormt, dolt rum. Högt där ovanför börjar gnistrande kristaller tindra likt stjärnor i mörkret.

Tusen små, lysande insekter fladdrar runt kristallerna. Den mörka grottan är nu fylld av ett varmt, magiskt ljus.

De små äventyrarna vilar under den glittrande kupolen, badande i det varma, magiska skenet från sin vackra värld.

Med glada hjärtan vet de att de aldrig kommer att frukta mörkret. Även på de djupaste platserna väntar alltid ett vackert ljus på att vägleda dem.