Den osynliga tråden

Den osynliga tråden

Ett barn lär sig att kärleken mellan dem och en förälder är som en osynlig tråd som sträcker sig över alla avstånd och aldrig brister.

Tröstar ett barn som längtar efter sin förälder

5 min läsning · 2-4

Lyssna på sagan

Sagan

Barnet plaskade glatt i vattenbrynet i sin knallorangea väst. I närheten såg föräldern på med ett varmt leende.

På andra sidan det glittrande vattnet skimrade ett vackert blått snäckskal på en liten ö. Det såg så långt borta ut.

Barnet tvekade och klamrade sig fast vid sin orangea väst. ”Tänk om jag saknar dig?” viskade det. Föräldern gick ner på knä med ett tröstande leende.

”Vi har ett osynligt band av kärlek”, förklarade föräldern. ”Det räcker hur långt du än går.”

Barnet litade på det magiska snöret, klev ut i det svala vattnet och började paddla mot den avlägsna ön.

En mild bris svepte över sjön och skapade små krusningar. Från stranden betraktade föräldern det hela med stilla, stadigt hopp.

Plötsligt svepte en kylig vindby över sjön och piskade upp kalla, skvalpande vågor.

Ön kändes så långt borta, och de kalla vågorna fick barnet att stelna av skräck i det djupa vattnet.

Tillbaka på stranden lade föräldern handen över hjärtat och sände en varm våg av kärlek tillbaka genom den osynliga tråden.

Barnet slöt ögonen och kände ett varmt ryck i bröstet. Den osynliga tråden höll fast, och barnet log och simmade vidare.

Med ett sista, glatt plask klättrade barnet upp på öns strand och plockade upp det skimrande blå snäckskalet.

Med den blå snäckan i handen vinkade barnet. De visste att oavsett hur långt de än begav sig, skulle kärleken alltid hålla dem nära varandra.

FamiljMer från den här serien

Familj

Den osynliga tråden