Det första hejet

Ett barn står vid kanten av lekplatsen och samlar mod för att säga det svåraste och enklaste ordet: 'hej'.

Får mod att skaffa en ny vän

5 min läsning · 2-4

Sagan

Klara färger och glada rop fyllde den soliga lekplatsen. I utkanten stod ett barn ensamt och kramade om en röd ryggsäck.

Plötsligt studsade en klar gul boll iväg från den skrattande gruppen och rullade ända fram till barnets fötter.

Barnet tittade ner, sträckte ut handen och plockade upp den varma, gula bollen. Det kändes som att hålla i en liten del av spelet.

Barnet tog ett djupt andetag och ett steg framåt. Men inombords kändes det enkla ordet ”hej” lika tungt som ett berg.

På andra sidan gräsmattan avbröt de andra barnen sin lek. De såg ditåt med vänliga, nyfikna blickar och väntade.

Barnet kramade bollen hårt och tog ännu ett modigt steg framåt. Avståndet mellan dem minskade.

Nu när barnet stod ansikte mot ansikte med en ny vän tog det ett djupt, modigt andetag. Det var dags att tala.

Barnet öppnade munnen och utbrast ett mjukt men tydligt ”Hej!”. Ordet dansade i den varma eftermiddagsluften.

För ett ögonblick var allt tyst. Sedan lyste ett brett, strålande leende upp det andra barnets ansikte.

”Hej! Vill du leka kull med oss?” frågade den nya vännen varmt och sträckte sig efter den gula bollen.

Med en glad nick lämnade barnet över bollen och klev ut på lekplatsen. Den tunga känslan var helt borta.

De sprang och skrattade tillsammans och lekte i den varma solen. Ett enda litet ord hade öppnat upp en helt ny värld av vänskap.

Allt som händer kan göra – hålla, bygga, vinka och hjälpa.

Familjer finns i många former, och alla är de familjer.

Ansikten visar vad vi känner innan vi ens har sagt ett ord.

Människorna som lagar, helar, lär ut och bär saker åt alla andra.

Fötter går, springer, balanserar och tar dig till alla platser du någonsin har varit på.

Ett barn besöker ett bageri som drivs av en snäll gammal kvinna som lär ut att den hemliga ingrediensen i allt gott är kärlek och tålamod

En mormor från Japan lär sitt barnbarn konsten att vika origami, papperstranor som bär önskningar över havet

En liten lägger örat mot magen varje kväll och föreställer sig allt de ska lära bebisen som inte är här än.