Harriet Tubman: Konduktören på den underjordiska järnvägen

Harriet Tubman: Konduktören på den underjordiska järnvägen

Unga Harriet Tubman följer Polstjärnan för första gången och lär sig att lita på himlen som sin vägvisare till frihet

Bygger mod och tillit till en vägledare

5 min läsning · 3-5

Lyssna på sagan

Sagan

I det tysta mörkret betraktade unga Harriet den tysta skogen. Hon höll hårt om sin sjal och drömde om en väg till frihet.

Plötsligt skingrades de mörka molnen. En strålande vitgul stjärna lyste ner och lyste upp natthimlen likt en vänlig fyrbåk.

Harriet såg upp och log, och kände dess varma sken skölja över henne. Hon visste att denna vackra stjärna skulle bli hennes vägvisare.

När man klev in i den mörka skogen såg stigen framför en mystisk och djup ut. Högt där ovanför tittade den vänliga stjärnan fram mellan grenarna.

Grenarna blev täta och tunga och dolde hennes lysande vägvisare. Harriet stannade upp och lyssnade uppmärksamt till skogens lågmälda viskningar.

En mild bris skakade grenarna och löven vek undan. Polstjärnan lyste genom öppningen och sände en varm blinkning av ljus.

Plötsligt vällde en tät, vit dimma fram mellan träden och slukade stigen i kalla, tysta skuggor.

Harriet stod stilla i dimman och slöt ögonen. Hon mindes sin stjärnas stadiga, varma sken och kände sig modig igen.

När hon öppnade ögonen svepte en mild bris bort den kalla dimman och blottade åter stjärnans klara sken.

Med ett glatt hjärta följde Harriet den lysande stigen ut ur den mörka skogen. Träden vek undan och blottade en vidsträckt, öppen äng.

På den stilla ängen såg Harriet upp mot sin trogne vägvisare. Hon var i säkerhet nu, och hennes hjärta var fyllt av glädje och mod.

Harriet visste att hon alltid skulle lita på himlen, redo att en dag leda andra längs samma ljusa väg mot friheten.

Människor som förändrade världenMer från den här serien

Människor som förändrade världen

Harriet Tubman: Konduktören på den underjordiska järnvägen