David och slungbenet

David och slungbenet

Unge David övar med sin slunga varje dag med småstenar från bäcken, ovetande om att han förbereder sig för sitt livs största ögonblick

Visar hur daglig övning lönar sig

5 min läsning · 2-4

Lyssna på sagan

Sagan

Varje morgon såg unge David sina får beta i den stilla dalen. Solen sken varmt över de gröna kullarna.

Vid den porlande bäcken letade David efter de slätaste och rundaste stenarna att samla i sin påse.

Han lade en sten i sin läderslunga och svingade den högt. Han log när den träffade en avlägsen trädstam med ett tillfredsställande klick.

Plötsligt föll en mörk skugga över de fridfulla kullarna när en vild varg smög sig ner från de klippiga bergen.

De skrämda fåren skingrades åt alla håll. Ett litet lamm stod orörligt medan den hungriga vargen kom närmare.

Davids hjärta bultade, men han visste att han måste vara modig. Han stack handen i sin påse och tog fram en slät sten.

Han lade småstenen i läderfickan på sin slunga och tog ett djupt andetag, samtidigt som han stadgade händerna.

David svingade slungan över huvudet i jämna, säkra cirklar, precis som han hade övat så många gånger tidigare.

Med en snabb knyck släppte han snöret. Stenbiten ven rakt genom luften, med kursen inställd direkt på vargen.

Stenen träffade en klippa precis framför vargen med en hög smäll. Skrämd av ljudet vände djuret om och flydde upp i bergen.

När vargen var borta travade det lilla lammet tillbaka till David och puffade försiktigt på hans hand. Han gick ner på knä för att krama sin lilla vän, som nu var i säkerhet.

David log mot sin slunga. Hans tysta, dagliga övande hade gjort honom till en modig beskyddare, redo för vilket stort äventyr som helst.

TroMer från den här serien

Tro

David och slungbenet