Istiden: När mammutarna vandrade

Gigantiska ullhåriga mammutar vandrar över den glittrande isen. De skakar av sig snön från sina lurviga pälsar under en blek, mild sol.

En morgon viskar en varm bris över glaciärerna. Den bär med sig den söta, friska doften av dolt, grönt gräs.

Med snablarna högt lyfta vädrar mammutarna den ljuva luften. Tillsammans tar de sina första steg mot den mystiska, varma dalen.

Snart börjar en våldsam snöstorm yla och sveper in världen i vitt. De modiga mammutarna marscherar framåt in i den virvlande snön.

Kraftiga snablar sveper undan djupa snödrivor för att röja en väg. Äldre mammutar hjälper de små kalvarna att ta sig uppför de hala sluttningarna.

Hjorden går in i en djup, tyst ravin där resliga väggar av blåis reser sig mot skyn.

Plötsligt ekar en hög knall genom ravinen. En enorm isvägg störtar ner och spärrar vägen framåt!

Mammutarna samlas framför isväggen, oförskräckta. De pressar sina väldiga betar mot de tunga isblocken.

Med en kraftfull ansträngning pressar sig flocken samman. De tunga isblocken glider och välter åt sidan och röjer vägen framåt.

Mammutarna kliver fram längs den röjda stigen och lämnar den stormiga ravinen bakom sig. Varmt solsken börjar smeka deras lurviga ansikten.

Vid kanten av den snöklädda bergskammen blickar hjorden förundrat nedåt. En vacker, grön dal breder ut sig nedanför dem.

De kliver in i den varma, gyllene dalen och gnider kärleksfullt nosarna mot varandra. Tillsammans kan deras starka hjärtan övervinna vilken vinterstorm som helst.