Noshörningar: Bepansrade jättar

På den gyllene savannen står en ståtlig noshörning likt en uråldrig jätte. Hans veckade hud ser ut som en kraftig rustning.

Hans kraftiga horn fångar den varma morgonsolen medan han betar. Han älskar det lågmälda prasslet från det gyllene gräset.

Plötsligt kvittrar en flock små oxhackare ivrigt. De varnar för att vattnet i kullarna snabbt håller på att sina.

Den stora noshörningen ger ifrån sig ett lågt muller och bestämmer sig för att hjälpa sina vänner. Han vänder sig mot de torra kullarna för att visa vägen till de svala källorna.

Snart blockeras stigen av täta, snåriga törnbuskar. De andra djuren stannar, rädda för de vassa, spetsiga grenarna.

Den modige noshörningen kliver framåt. Hans tjocka, pansarliknande hud skyddar honom utan problem mot de vassa, taggiga törnen.

Den väldiga noshörningen tränger sig fram och röjer undan de vassa grenarna. En säker och öppen stig skapas som de mindre djuren kan följa.

Till slut når de fram till ingången till de svala källorna. Men ett enormt, tungt klippblock blockerar helt det glittrande vattnet!

Den modiga noshörningen går fram till det enorma stenblocket och sänker huvudet. Han gör sig redo att använda sitt kraftiga horn för att skjuta på det.

Med en kraftfull knuff från sitt starka horn skjuter noshörningen det tunga stenblocket åt sidan. Stenen rullar iväg med ett högt dån!

Svalt, glittrande vatten strömmar fram ur källan! De uppspelta djuren jublar och plaskar glatt i det friska vattnet.

Den stolta noshörningen vilar sitt majestätiska horn i den svala leran. Han skyddar gärna sina vänner och den vackra savann som de kallar sitt hem.