Brachiosaurus: Den snälla jätten

Djupt inne i den soldränkta dalen sträckte brachiosaurien sin långa hals mot molnen för att mumsa på söta, daggvåta blad från trädtopparna.

En grupp små dinosaurier samlades vid hans enorma fötter. De blickade upp mot det höga, gröna bladverket med hungriga, kurrande magar.

Brachiosaurus log ner mot sina små vänner och lovade att hjälpa till. Han klev försiktigt fram genom de sköra ormbunkarna.

Han sträckte sin långa hals högt upp i skogens täta, gröna kronverk och letade efter de mjukaste grenarna att dela med sig av.

Där nere på skogsbotten tittade de små dinosaurierna på med stora, hoppfulla ögon och väntade på att något smaskigt skulle falla ner.

Med stor försiktighet slingrade brachiosaurusen sin långa hals genom de täta grenarna på jakt efter de perfekta, mjukaste bladen åt sina vänner.

En plötslig, varm bris fick de höga grenarna att prassla och viskade hemligheter genom det täta, gröna lövverket.

Den lekfulla vinden piskade genom de höga grenarna och slet i den färgglada bandanan högt ovanför skogsmarken.

Plötsligt fick en kraftig vindby tag i hans randiga bandana och hakade fast den hårt i en hög, taggig gren!

Brachiosaurusen knuffade tålmodigt till den taggiga grenen med nosen och arbetade försiktigt för att få loss sin favoritbandana.

Med ett mjukt prasslande gled bandanan loss och lät en praktfull skur av söta, gröna blad regna ner mot skogsbotten.

De små dinosaurierna jublade och åt sig mätta. Brachiosaurus log, glad över att hans enorma längd kunde hjälpa hans vänner.